Mina senaste äventyr

Hej igen efter ett tags tysthet!  Mycket har hänt, så här är en bildresumé om vad som hänt sedan sist jag skrev.

Först: från slutet av EM i Tjeckien

Sara Hagström 4 DSC_4675

13240704_1546982145607034_7616484515452780638_n MIR_2430

Foto: Stina Loman, Skogssport

middleF_WomenA - kopia

Jag sprang alltså A-finalen på EM medeldistans, men denna blev en flopp utan dess like. Jag kände redan på uppvärmningen att kroppen var slö, kanske av nervositet. Jag hade förberett mig länge för detta och det skulle vara höjdpunkten på EM. Rakt ut till ettan fick jag en känsla av att ”jag kommer inte klara av denna kontrollen”. Jag gick dock rakt på, men kikade inte bakom kanten på stenen och sprang med ljudet av startpipen från starten i öronen upp och ner i sluttningen, förbi ettan flera gånger utan att se skärmen. Tillslut fick jag syn på den, men efter ännu en stor miss på 3an fanns ingen energi att pusha resten av banan. Detta kan nog varit den längsta banan jag någonsin sprungit, mentalt. En stor besvikelse infann sig när jag passerade mållinjen, inte bara besvikelsen från mig själv utan även från de som trott på mig och satsat på att just jag skulle vara bra denna dagen. Som tur är har jag fina lagkompisar som både presterar bra och skapar en härlig stämning i svenska laget. EM avslutades med en dag hejande på stafett, lite långpass med de andra som inte sprang stafett, och på kvällen bankett!

Veckan som följde gick jag lite i ide i det fina sommarvädret på grund av en tenta i mekanik på fredagen, och efter det tog jag sommarlov från mitt första år på Chalmers, där jag faktiskt lyckats läsa 100% trots orienteringssatsningen och klarat de tentor som krävts. Men några överbetyg har det inte blivit, något som är ovant för mig att inte ens satsa mot. Men man måste ju vara lite realistisk ibland och inse att livet handlar mer om att leva medan man kan än att vara på topp i precis allt. Därför ska jag försöka övertala ”mitt presterande jag” att jag ska gå ner på 75% när jag börjar på Chalmers till hösten igen och då det samtidigt infaller massa VM läger och tävlingar.

Jag hann med lite firande av sommarlovet med mina boendekompisar på Guldheden, och sedan direkt ner till Ronneby för att springa sprint SM. Här kom någon konstig vändning, då jag kom helt oförberedd och avslappnad och insåg att det nog är såhär jag vill ha det innan start. En fantastisk helg med fint väder, umgänge med familjen och vänner, bra prestationer (dels tack vare en EM-formtopp som kommit lite för sent) och fina tävlingar. Här kom min första seniormedalj på SM, ett brons!

13346402_10209603288388713_3549518630184042792_nFB_IMG_1465132387110

1141.blank

12841330_10153942460578913_8814629228990926790_o

 

Jag och min kompanjon Matilda drog sedan direkt efter prisutdelningen på söndagen till Göteborg för en konsert med Håkan Hellström vi sett fram emot hela året. Det var en magisk kväll!

20160606_195421Hakan_Hellstrom_-_Fredrik_8

Foto: GP.se

Efter denna helg kom väggen. Väggen från en allt för intensiv vår med skola, spänningar, orientering och roliga saker som händer hela tiden. Jag var inte sjuk, men orkade inte göra någonting på tre dagar. Jag låg mest i sängen, orkade inte riktigt se på film heller. Tror ändå det kan vara viktigt för mig att ha sådana tillfällen också.

När jag återhämtat mig var det dags för nästa tävlingshelg: VM-tester i Strömstad. Jag passade på att hälsa på min goda vän Helen i Halden, och helgen var full av äventyr som alltid när jag träffar den tjejen.

20160610_174215 20160609_160650

Vi tävlade också, och med min nya metod att inte förbereda mig alls blev jag inte så nervös heller utan bara njöt av att tävla och se vart det leder. Jag lyckades knipa en 5e plats på medeldistansen, och en 4e plats på långdistansen (som  var en av de tuffaste långdistanserna jag någonsin sprungit).

Dagarna efter stannade jag i Halden, och de var fulla av spänd väntan på beskedet om VM som jag knapp kunnat drömma om i vintras när jag var som mest inne i skolan. Tillslut ringde telefonen och jag kunde knappt tro att det var sant när jag hörde att jag kommer få springa sprinten på hemma VM den 20e augusti i Strömstad!

20160610_175829 FB_IMG_1466021680300

1408.blank1407.blank

 

 

En vecka gick och jag for till Finland för mitt första Jukola någonsin. Ett mer oförberett gäng får man nog leta efter på grund av ändringar i laget och efter en lång slitig tävlingsperiod. Jag hade exempelvis inte ens sett var målet var när jag startade på första sträckan. Efter en rusch i starten för att komma förbi ca 360 lag hade jag en lite längre gaffling på förstakontrollen och hamnade plötsligt lite längre bak i fältet igen. Jag sprang bra resten bortsett från en långsträcka och var senare upp i tät (wow!) och då betalade sig min lite längre gaffling i början, jag hade kortare nu på slutet och stämplade sista TV-kontrollen delat först! Ner mot arenan var det helt tyst i skogen och jag sprang själv som ett jagat djur. Ut på de sista ängarna såg jag den stora klungan bakom mig och tänkte att det var tråkigt att förlora såhär på slutet, men de kom aldrig ikapp och jag kunde göra det jag alltid tänkt vore häftigt att göra nån gång i livet: vinna förstasträckan på en stor stafett som 10-Mila eller Venla. Laget  som bestod av mig, Jonna Jungåker (Sundsvalls OK), Synnove Bråten (Vegårdshei IL) och Amanda Blennow slutade på en 51 plats efter riktigt bra lopp av tjejerna. Resten av Jukola satt jag i ett militärtält med gött häng i form av min klubb för att unvika stå i regnet och bli sjuk. Tyvärr blev det ingen riktig Jukola-stämning för min del i och med att vädret var misär, men det gav trots det mersmak och jag kommer definitivt åka på Jukola fler gånger!

FB_IMG_1466425355786
Foto: Jukola

Venla 1st leg Sara 13499441_1037219793033239_538171330_o

Veckan som följde innehöll mycket praktiska saker som exempelvis föreläsning på O-Camp tillsammans med Johanna Öberg om JVM, kusinbesök, hjärttester i Skövde och en början med planering inför VM-satsningen i sommar. I veckoslutet firade jag midsommar med gymnasiegänget från OLGY, en riktigt härlig dag med roliga männsikor!

Dagarna efter for jag till Örebro för att vara med på Örebro City sprint där vi sprang individuell sprint och sprintstafett mot 3/4 av det danska VM-laget. Det gick riktigt bra både individuellt och lagmässigt, i den individuella sprinten  blev jag tvåa, 40 sek efter Maja Alm och på sistasträckan i sprintstafetten lyckades jag hålla undan och till och med dryga ut med 3 sek från Maja och säkra en seger för Sverige. Bra genrep inför student VM då jag också ska springa sprintstafett. Följande dag var sprintträningsdag med landslaget. Efter det en lång bilresa till Idre för tänkta träningsdagar, men det blev inte mer än 12h uppe i Idre eftersom jag vaknade med fruktansvärt ont i halsen. Det fick bli en resa från Idre lika fort som jag kom dit för en vecka för att kurera sig ordentligt med glass, vila och film. Riktigt tråkigt att bli sjuk när man är som mest taggad på en vecka med fjällorientering (jag hade pratat tidigare om att jag aldrig sprungit fjällorientering eftersom jag alltid varit skadad då jag varit på träningsläger i fjällen. Kanske bättre lycka nästa gång jag planerar in en fjällvecka?).

13502015_10206770402249634_6420096701396851389_n
Foto: Karros kompis

Nu mina vänner är vi snart i realtid! I helgen har jag jobbat på Vilhelmsro gårdscafé (jag kan skriva mer om det i ett annat inlägg) och nu idag är jag ÄNTLIGEN igång med träning igen vilket firades med styrkelyftning på ACTIC och rullskidor på Falbygden med min bästa träningskompis och syster Johanna. Lite jordgubbar hann vi plocka innan vi for ut till vår sommarstuga i Hökensås där jag nu spenderar de närmsta dagarna.

 

Tack för den här gången !
/S

 

En reaktion på ”Mina senaste äventyr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *