Min syster är min största idol

Sitter på ett tåg mot Göteborg från Lillehammer, trött, glad men framför allt otroligt stolt. I helgen har jag, mamma och pappa hejat fram min lillasyster Johanna som tagit en silvermedalj på Ungdoms-OS! En helt obeskrivlig helg med massa upplevelser och aktiviteter. Min lillasyster är min idol och en av mina bästa kompisar och hon är så värd den prestationen hon gjorde. Jag var kanske den mest livade supportern men jag kunde helt enkelt inte låta bli! Värt att noteras är att det går att läsa om henne på Sport-bladet, Göteborgsposten Metro och diverse stora hemsidor. Vi träffade henne igår och hon lever som på moln! Jag är så glad för hennes skull! En del bilder från helgen:

Om jag veckan innan denna tränade på bra och följde min plan har jag i denna veckan gjort raka motsatsen. Men ändå av vad jag tycker goda skäl. Jag har haft stora problem att sova på grund av att jag varit så uppe i varv och haft så mycket roligt för mig. Därför gjorde jag ett beslut att på tisdagen skippa träningen eftersom jag var hängig i både huvud och kropp. På onsdagen var jag med på V-sektionens sektionsmöte – något som visade sig hålla på från kl 5 på eftermiddagen till kl halv 4 på natten. Det var ändå kul att se hur sektionen styrs och jag blev faktiskt till och med invald i en förening jag var med och ”aspade” till förra helgen. Föreningen är en fotoförening och vårat uppdrag kommer helt enkelt att vara med på sittningar, fester, mässor, evenemang, sportaktiviteter och sen stora mottagningen i augusti för att ta kort. Hade någon sagt till mig i oktober när jag var som mest påverkad av stress att jag kommer vara med i en förening i februari hade jag bara skrattat. Men denna förening verkar väldigt rolig och vad jag märkt av inte så tidskrävande som de andra föreningarna på V-sektionen. Jag ser mycket fram emot att med de 7 andra invalda dela roliga evenemang och framför allt lära mig mer om foto!

Från detta sidospår, natten till torsdag blev det alltså inte heller mycket sömn men dumt nog kände jag att jag suget av att att träna ändå. Efter eftermiddagsföreläsningen drog jag hem till Falköping (som jag inte vart i på över en månad) och sprang Skarabrg by Night. Tidningen hade gjort en notis om att jag skulle komma hem och träna. Nyhetstorka? Nej men vi har en fantastisk tidning som uppmärksammar även andra sporter än fotboll.

På fredagen begav vi oss uppåt landet och in i Norge för att följa Johanna som på lördagen tävlade. Bilderna får tala för sig själva:

Får tyvärr inte in fler bilder för tillfället, men jobbar på problemet

johanna-1024x686 229139h1024 12698885_10205323779523491_1696154412_o 12696861_10205323777843449_2137875722_o

 

youth-olypmic-games-opening-ceremony-wide-fireworks-featured-1021x580

Vi hann se och testa på massa olika sporter, exempelvis var vi hängivna svenska fans i rodel, skidskytte, isklättring, hockey, curling och längdskidor förstås.

Lyckades också komma med lite i bakgrunden några gånger, en stolt syster som viftar med en stor svensk flagga var tydligen kul TV-material.

Film från invigning och från Johannas silverlopp länkas nedan:

När vi gick hem från invigningen kände jag mig nästan lite vemodig. Var det fel beslut av mg som 16-åring att sluta min satsning på skidor för att istället börja på orienteringsgymnasiet i Eksjö?  Jag kommer aldrig som orienterare få uppleva någon så här spektakulär invigning eller ett så påkostat och stort evenemang som Ungdoms-OS, inte ens om jag skulle bli uttagen att springa VM. Men, när jag tänkte efter: jag älskar min sport och det är inte storleken på arrangemang eller pengarna man kan vinna som ska avgöra vad man vill satsa på. Mitt hjärta brinner för orientering och ingen skidåkning i världen är bättre än att springa med flyt på exempelvis en fin berghällskarta med vitmossa och varm vind i ansiktet. Jag kan helt enkelt konstatera att jag är otroligt nöjd som jag har det, jag får orientera på sommarhalvåret, träna skidor på vinterhalvåret och jag har en grym syster som gör att jag får uppleva dessa stora arrangemang och den häftiga atmosfären kring skidåkningen.

Nu sitter jag alltså och snörvlar på tåget som swishar fram genom det norska landskapet. En vecka med för lite sömn, för mycket sjukdom runt om följt av en helg med lite för mycket stående i kyla och träning trots att jag inte borde (Sjusjöen är för fint för att tänka med sunt förnuft ang. träning när man känner sig hängig) ledde till en förkylning. Så nu blir det till att ta det lugnt på hemmaplan, slappna av eftersom kroppen sagt till att jag måste varva ner lite.

För er som gillar att följa syrrans framfart så tävlar hon imorgon (tisdag) och på torsdag. Jag kommer sitta bänkad under matteföreläsningen, men inte bänkad av massa linjära ekvationer utan framför livestreamingen på mobilen..

Ha det!

/S

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *