Trött på de uppoffringar en elitsatsning innebär

Tåget med Faikare som jag skulle åkt med till Finland och Jukola har precis rullat iväg från Falköpings station. Och jag är inte med.

Att elitsatsa innebär att man gör allt man kan för att bli så bra som möjligt i nånting, att nå sina mål. I detta fallet tog jag beslutet (ett beslut jag velat över alldeles för mycket) att inte åka med till Jukola och springa sista sträckan i vårt syskonlag bestående av mig, min lillasyster Johanna, Amanda och hennes lillasyster Vilma. Foten som jag stukade förra veckan innan världscupen gör ont att gå på, en mini-förkylning (eller är det gräsallergin) smög sig på under veckan och precampen inför JWOC i Rauland väntar nästa vecka. Följer man en elitidrottares tankegång är valet självklart att stanna hemma. Följer man min vilja är det ingen tvekan om att åka med till Jukola, även om det bara skulle innebära coachning och alternativträning där. Att avstå från att hänga och ha kul en hel helg med klubbkompisar och träffa saknade vänner är inte det man vill. Att inte kunna umgås med släkt eller vänner som känner sig lite förkylda, att behöva gå hem och lägga sig tidigt för att man ska få den sömn man behöver för att kunna träna tidigt på morgonen efter, att inte kunna gå runt och turista för länge i en stad eftersom det sliter på ben och tidigare skador, att använda ledig tid till att jobba extra för att kunna åka på alla tävlingsresor, att andra måste anpassa sig efter vart vi ska resa för att det ska kunna finnas alternativträningsmöjligheter är bara några exempel. Den senaste tiden har det blivit många prioriteringar som gynnar elitsatsningen men inte min vilja.  Hur värt är det egentligen? Vad är det viktiga? Jag har tagit ett beslut att satsa, och när jag gör det vill jag göra det fullt ut. Oftast går det bra ihop med min vilja eftersom det är så sjukt kul, men ibland (vid tillfällen som nu) händer det att man börjar tveka. Ibland blir man helt enkelt trött och less på de uppoffringar man måste göra för elitsatsningen.

I stället för Jukola i helgen blir det vattenlöpning i poolen hemma, cykellångpass på vackra Falbygden, häng med familjen och vänner hemma i stan, jobb, Jukolabevakning via webben, studentmottagning i Jönköping och laddning inför JWOC precamp. Så egentligen går det ingen nöd på mig. Lycka till alla ni som ska springa!

/S

DSC_3954

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *