World Cup

Hej alla!
Nu var det ett bra tag sen jag skrev sist, att hålla en blogg uppdaterad är svårare än man tror.

Innan världscupsveckan har jag

  • Haft det lugnare hemma där jag jobbat lite som vikarie SFI (svenska för invandrare). Riktigt kul och inspirerande jobb, mer motiverade människor får man leta efter! Att uppleva andra kulturer och sätta sig in i andra människors livssituation är verkligen något som man borde göra oftare.
  • Haft en lugnare träningsvecka.
  • Besökt alla orienterare i Eksjö och Sofia som jag inte träffat på ca ett år! Eftersom jag inte kunde fira dem på deras student kände jag att det var läge att åka och hälsa på innan de slutar.
  • Varit i Göteborg och tränat sprint med ett gäng härliga brudar och grabbar. Middag och lång analys (orienteringshastighet jämfört med löphastighet) av passet förgyllde torsdagskvällen.
  • Tagit det tråkiga beslutet att inte åka upp till Hallsberg över helgen för att träffa folk på en fotbollsturnering för orienterare eftersom sjukdomsrisken är lite för hög och då världscupen väntade veckan efter. Uppoffringar för att orienteringssatsningen ska funka kan ibland svida rejält, hade gärna vart där och träffat gamla vänner! Istället blev det träning i sommarstugan på Hökensås, bågskytte och middag med kusinfamiljen, fint det med ändå!

på måndagen var det dags för världscupsuppladdning. Jag var uttagen att springa sprint och medeldistans och var sjukt taggad på detta. Sprintträning igen i Göteborg på måndagen och sen resa upp till Halden där resten av landslaget befann sig. På tisdagen när skulle jag träna ett fartpass medeldistans hände det som inte fick hända, igen. Hallvägs till 1an (efter ca 40 sek löpning) viker sig foten (IGEN!!!!) och jag blev liggande i skogen. Denna gång var det dock den andra foten som jag inte tejpat som jag stukade. Tråkigt tänkte jag och lindade om foten, lade i högläge för att sen börja gå tillbaka till bilen. Den smärtan som kom sen har jag aldrig upplevt, när man ligger och har så ont att man inte kan tänka, det svartnar nästan för ögonen och det inte finns finns man kan göra åt det för stunden. Resten av dagen spenderades på Haldens sjukhus för att ta röntgenbilder av foten. Lyckligtvis var inget brutet och jag kände mig lättad över att slippa gips över sommaren. Jag fick ett par kryckor att hoppa omkring på, något som jag tycker jag gjort tillräckligt tidigare.

CGhQHVPUcAEz6ki11353048_1124443844237571_1049520132_n

Nu ändrades helt plötsligt fokuset från att försöka prestera på tävlingarna på helgen till att ens kunna springa. Det såg ganska mörkt ut från en början men med den proffshjälp jag fick av landslaget verkade foten bättra sig snabbt och på lördagen stod jag på startlinjen för sprinten i Lysekil, dock med fötterna inlindade i tejp.  Jag var väldigt glad över att ens kunna springa, men jag kände att jag inte var på topp fysiskt. Jag får ändå vara nöjd med min insats och orienteringsteknik då jag gjort det jag kunde från den situation jag befann mig i, men jag vet ändå att min nivå när jag är som bäst ligger en bit över det jag presterade på denna sprint. Hade en riktigt bra dag och kände mig äntligen levande igen när jag fått ta ut lite energi genom att springa. På grund av problem med stämplingssystemet finns tyvärr inga officiella resultat från tävlingen, men min tid hade räckt till en 24e plats.
Dagen efter skulle jag sprungit medeldistansen, men eftersom den gick i knölig terräng kände jag att jag inte skulle kunna springa på i full fart utan att riskera att skada foten igen eftersom den fortfarande gjorde ont. Istället blev det fotografuppdrag och att vara supporter för svenska laget.  Här är några av mina foton från långdistansen i Halden och sprintstafetten på Fredriksten fästning…

https://plus.google.com/u/0/photos/100318918306907342715/albums/6157698639093610001

…och foton från medeldistansen i Munkedal under söndagen:

https://plus.google.com/u/0/photos/100318918306907342715/albums/6157704096928792689

Det är helt okej att ta bilder därifrån om man vill använda på sin egen blogg eller liknande, men skriv gärna att jag tagit fotot 🙂

DSC_4704
Jag och Martin som jag fått hänga mycket med under veckan eftersom han är landslagets naprapat.11407081_836710406404107_8060388491527324049_n
Bild från sprinten i Lysekil (taget av skogssport)

Veckan som helhet har varit riktigt bra trots omständigheterna med skadan, haft kul med härliga människor, lärt mig massor av att hänga med de coola seniorerna som är så bra på allt de gör. Under en vecka som den här blir det så mycket mer än bara orientering och jag är så tacksam för att jag får uppleva allt. Vi har bott på ett riktigt fint spahotell under helgen och haft en bra stämning och glädje i laget!

10438858_1124443740904248_1195607400_n11273431_1124444030904219_970960538_n (1)

 

Nu har jag äntligen träffat familjen, och Elisabeth som jag kommer jobba som ledare med i en vecka under orienteringskonfiramtionslägret i Tiarp! På onsdag ska jag en sväng till Göteborg för att kolla upp lie om framtiden och studiemöjligheter.

Ytterligare ett exempel på uppoffringar jag står framför är om jag ska springa Jukola i helgen eller inte. Med tanke på fotens bästa borde jag verkligen inte åka eftersom det är precamp inför JVM i Norge direkt efter. Jobbigt med sådana beslut när man helst vill med på allt.

/S

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *