Finalhelg av Swedish League

Då var det dags att uppdatera lite här !

I helgen var vi uppe i Umeå för de två sista deltävlingarna i Swedish League. I fredags kväll var vi ett litet härligt gäng FAIKare som flög upp till Umeå: jag, Amanda Blennow, Vilma Blennow, min lillasyster Johanna och Torbjörn som hade ledarrollen. Trötta men förväntansfulla kom vi fram till hotellet där även Matilda anslöt (Falkenberg och Falköping låter ju nästan likadant, så varför inte slå oss ihop för en helg?) 😉
Lördagen innebar medeldistans, och jag var riktigt laddad på att göra ett sista bra lopp innan söndagens jaktstart. Jag vet att bra förberedelser brukar vara positivt för mig och jag laddade på samma sätt även denna gång, jag funderade ut varför jag sprang och hur jag skulle göra (vilka tekniska verktyg jag skulle använda). Fin terräng väntade och jag kände mig redo för skogen. Men, så fort startklockan pep verkade allt glömmas bort igen, och det kändes som jag sprang med kartan vid knävecken hela banan. Bom efter bom, både små och stora gjorde att jag tryckte ner mig själv till botten. Att det kan vara så svårt att göra som det står på kartan! Efter flera misslyckade försök att återfå fokuset kom jag ändå i mål, besviken och undrande över vad som just hänt.

På eftermiddagen gjorde de underbara tjejerna att humöret steg igen, vi tog en promenad in till Umeå för att ta det lite lugnt och Emil hängde på. Vi åt lite senare på en asiatisk restaurang för att sen gå hem och halvkolla på Eurovision.

2015-05-22 20.24.39DSC_3926

Jaktstarten på söndagen (där man startar efter hur många sekunder man samlat ihop på de tidigare tävlingarna) blev en historia för sig. Jag gick ut som 5a, 7.48 efter Emma K. Känslan var bra innan, jag skulle gå ut och göra det jag kunde och sen se hur långt det kunde räcka. Sprang med Anna F de första fyra kontrollerna, sen kom Nadiya, Lillian och Helena K ikapp. Vi hade sprungit helt OK innan dess, bara lite småmissar. Det blev ett riktigt högt tempo, och vid 8an kom även Tove och Karro ikapp. Vi sprang fort men tog olika vägval på vissa sträckor och det var så skönt att känna att jag faktiskt kunde orientera igen! På långsträckan fick jag slita för att hänga med, men olyckligtvis vrickade jag till högra foten, igen, trots tejpning. Fick stanna, linda om den och lägga den i högläge ett tag. Råkade också lägga mig precis i ett bo med pissmyror som visade sina aggressioner på min arm. Hade tänkt äta min kinder maxi som jag hade med (som energireserv), men den hade jag råkat tappa någonstans utmed banan. Fick halta tillbaka till målet, nöjd ändå med ett riktigt kul lopp innan stukningen. Fantastisk terräng, bra banläggning och hög fart, vad kan man mer begära?

Jag märkte att jag igår hade en bra bit upp till den nivå som tjejerna jag sprang med höll, vilket gör mig ännu mer motiverad att komma starkare till nästa tävling eller kanske till och med nästa säsong.
….men det tar jag inte tag i än.
I veckan känner jag att jag behöver en ”vilovecka” från orientering. Jag kommer antagligen att åka till Eksjö för att träffa några saknade kompisar från teknikprogrammet, och även hänga lite med vännerna i Falköping. Även om det är kul med orientering måste man ta paus ibland.

Bilder ska jag lägga in i detta inlägg så fort jag fått kamerasladden att fungera igen.

Hörs och ses !

/S

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *