Andra helgen med Swedish League

Hej ! Jag är just hemkommen från simhallen efter ett morgonintervallpass simning. Skönt att köra igenom kroppen lite efter helgen. Nu tänkte jag berätta lite om min helg och lite mer om de tre loppen.

I torsdags var det sprint i Säter, där jag faktiskt sprungit testlopp tidigare. Året var 2012 och det var tester inför Junior VM i Slovakien. Nu, tre år senare gjorde jag en likvärdig prestation, ett bra lopp med få missar och så hög fart som kroppen bara klarade av. Det kändes som en kul och välplanerad bana i en faktiskt ganska klurig sprint-stad. Tittar man på sträcktiderna från loppet kan jag se att jag faktiskt håller en högre nivå än jag trodde innan, riktigt kul! Väldigt inspirerande också att tävla mot de allra bästa tjejerna men också att se att jag har en bra bit att ta mig upp till deras nivå. Den stukade foten höll (med mycket hård tejpning) och som tur var kände jag att det inte sinkade mig på sprinten.

På fredagen var det medel i ett klurigt område med flera olika skiftningar i terrängtyp. Tyvärr vrickade jag till foten redan till ettan och tappade fokus på uppgiften, hade svårigheter att läsa kartan då jag bara tittade ner på marken för att undvika ännu en vrickning. Jag kom inte riktigt överens med vegetationsredovisningen på kartan och det ledde till frustration, något jag egentligen inte kunde göra något åt! När jag kom i mål var jag väldigt missnöjd, ett hackigt lopp där jag helt glömde av mina förberedelser och min plan för dagen. Men, det som är bra med att gå dåligt är att det finns en enorm förbättringspotential, massor att plocka med sig och göra bättre till framtiden (både tekniskt, fysisk men framför allt mentalt). Det är ju inte nu jag ska vara bäst (även om det är en sjukt härlig känsla att göra ett bra lopp och man egentligen inte vill nåt annat än att gå bra). Jag fick placeringen 8 idag igen, 5e bästa svenska.  Resultat:http://obasen.orientering.se/winsplits/online/sv/default.asp?page=table&databaseId=36317&categoryId=0

Gps-tracking och vägval: http://www.tulospalvelu.fi/gps/20150515SLD21/?v=m

Vilodagen under lördagen innebar lite längre tid att sova på morgonen, en mysig promenad i Falun centrum med tjejerna i FAIK, en kaffe i solen och sen landslagssamling och föredrag med Helena Jansson. Det är sjukt vad duktig och inspirerande hon är och det är så kul att hon äntligen kan börja springa efter allt slit med skador.
På kvällen började regnet falla och vi satt och pratade ett tag, sedan gick jag för att träffa Matilda som jag inte träffat ordentligt på alldeles för länge. Senare under kvällen började uppladdningen för morgondagens långdistans, men energin och motivationen för planering verkade inte finnas, något som straffade sig dagen efter.

Söndag, regn/snö, 3 grader i luften och ingen riktig tävlingskänsla i kroppen. Jag tänkte att jag sätter på mig en extra tröja så ska detta ska inte få stoppa mig. Men, när jag väl var ute på väg till tvåan var det som att jag redan gett upp. ”Denna kontrollen är ju omöjlig, vad ska jag göra!?” var min första tanke när jag såg ingången till andra kontrollen. Jag glömde helt av att banan är lika svår för alla och att jag faktiskt är bättre på de här detaljerade kontrolltagningarna snarare än de detaljfattiga kompass-kontrolltagningarna. Det blev en stor bom och resten av loppet var det nästan bara negativa tankar i huvudet. Det är konstigt hur man kan glömma av något man fokuserat så mycket på innan så snabbt under loppet. Jag hade som mål att vara kompis med mig själv, peppa mig med positiva ord och aldrig ge upp, ge järnet hela vägen. Men någonstans gick det fel. Efter varvningen var jag ganska less men fick dock en liten nystart, och här funkade det bättre med orienteringen, jag vågade vara lite mer offensiv men gjorde en lien miss ändå på grund av bristande koncentration.
Denna långdistans är ytterligare ett exempel på att jag har mycket kvar att lära och det är en av anledningarna till att jag fascineras så mycket av att springa de här längre banorna mot seniorerna. Jag får en chans att (som det stod på min hand under banan:) kämpa mot mig själv.
Jag slutade på plats 16, hela 7.21 efter suveräna Josefine Engström. Resultat: http://obasen.orientering.se/winsplits/online/sv/default.asp?page=table&databaseId=36357&categoryId=0

Gps-tracking och vägval: http://3drerun.worldofo.com/2d/?lidstr=20150517SLD21

Jag fick ännu en gång ett bevis på att en långdistans handlar nästan bara om den mentala biten, vad man tänker och vad man har för inställning. 

 

Helgens prestation på tävlingarna kan jag sammanfatta med ett enkelt okej. Jag har kunnat genomföra alla tre lopp även om jag så gärna hade velat hitta det där flytet jag vet att jag kan få och känslan av att flyga fram mer på skogsdistanserna. Helgen i Dalarna utanför tävlingstid har varit toppen, jag har haft tid att umgås med min familj, klubb och vänner, sprungit bra och härliga banor och varit med om massa andra kul äventyr som jag inte kan skriva om nu!
Söndagens tävling blev nog ett fokusmoment för mycket och nu tar jag det lugnt i veckan, låter den stukade foten läka och hittar på lite annat hemma i Falköping.

/S

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *